TOVE JANSSON – tillbaka till måleriet

Tove Janssons år som serietecknare gav henne berömmelse, framgång och ekonomisk trygghet. drivkraften att rita serier avtog med åren, och hon kände en lättnad när hon år 1959 slutade teckna Mumintrollet-serien. Serietecknandet var tidskrävande och fördröjde  hennes andra konstnärliga mål. Tove längtade tillbaka till bildkonsten, nu ebjöds tillfället. Tove tog sitt yrke som bildkonstnär på allvar, och i flera intervjuer betonade hon att hon framför allt var målare.

Toves andra aktiva målningsperiod på 60-talet

Tove hade ordnat sin första separatutställning redan år 1943, vid nästan trettio års ålder, och mottagandet var positivt. Den bildkonstnärliga produktionen minskade under slutet av 1940-talet och under 1950-talet vid sidan av andra uppgifter. Som mångbegåvad balanserade Tove ständigt mellan rollerna som författare, illustratör och bildkonstnär, och hon ville säkerligen göra allt. Hon hade också brottats med tidens konstsyn, där kommersiellt illustreringsarbete inte ansågs lika värdefullt som bildkonstnärligt uttryck. Det allvarliga förhållningssättet till konsten hade hon kanske ärvt hemifrån, som dotter till skulptören Viktor Jansson.

Tove inledde sin andra aktiva målningsperiod som bildkonstnär på 1960-talet. Nu plockade hon upp penseln med förnyad energi och höll flera separatutställningar under årtiondet. Hon kände att hon stod vid en ny början med sitt måleri. Självporträttet hon målade år 1959 gav hon titeln Nybörjare, och hon började signera sina verk endast med efternamnet Jansson, inte längre med förnamnet Tove. I sin minnesbok skrev hon att hon hade målat mer under de första fyra månaderna än under de föregående tio åren tillsammans.

Långsamt mot abstrakt konst

Nya riktningar dominerade konstscenen och skapade press att gå över till abstrakt uttryck. Tove lät sig inte dras med av modeströmningar, utan höll länge fast vid traditionell figurativ konst. Hon övergick gradvis till abstraktion genom att förenkla sina motiv. Färgerna blev starkare och dukarnas storlek växte. Toves beundrade vän och lärare Sam Vanni hade gått över till abstrakt konst redan i början av 1950-talet. Tove skapade sina helt icke-figurativa verk först cirka tio år senare. Hon övergav inte helt den synliga verkligheten, utan varierade graden av abstrakt uttryck i sina verk. Utgångspunkten var ofta ett konkret motiv, och hon införde igenkännbara element i målningarna. Målningarnas titlar hänvisade ofta till ett berättande innehåll eller ett konkret bildobjekt.

Med på auktionen finns målningen Fönstervy (1965) där kompositionen byggs upp av abstraherade former och en kontrollerad, rik kolorit. Av dessa framträder en antydan till en stadsvy, där en kupol verkar resa sig i bakgrunden. Fönsterkarmar avgränsar bildrummet, och i förgrunden syns glödande röda äpplen som ligger på ett bord. Tove arbetade i sin ateljé med interiörer och fönstervyer där fantasi och verklighet flöt ihop. Motiven baserades ibland löst på olika minnen från utlandsresor samt minnesbilder från närmare vardagsmiljöer. Ibland framställde motivet mer exakt en verklig stadsvy. Målningen kan betraktas som en skicklig färgstudie, där de antydande elementen lämnar utrymme för tolkning.

 

Text: Annika Adlercreutz
Litteratur: 
Erik Kruskopf, Kuvataiteilija Tove Jansson 1914-2001. WSOY, 1992-2002. 
Tuula Karjalainen, Tove Jansson Tee työtä ja rakasta, Tammi, 2013.