Pekka Halonen - naturmystikern som sökte harmoni

62. PEKKA HALONEN (1865-1933), Vårvinter i mars, utropspris 30 000 €

Pekka Halonen (1865-1933) hade en djup respekt för naturen, och hans naturmotiv tycks förmedla flera lager av betydelse. I vårens Classic-auktion ingår flera verk av Halonen,  vilket ger en möjlighet att betrakta hans konstnärskap ur ett bredare perspektiv. Landskapsmotiven intar en central plats i hans produktion, men i  stället för vida panoraman koncentrerade han sig oftast på naturens detaljer  och avgränsade vyer. Strömmande vatten och snöklädda skogslandskap är återkommande teman i Halonens konst.
 

KIVIKOSKI I KUHMOIS

År 1916 hyrde Halonen för första gången ett torp som tillhörde prästgården i Kivikoski i Kuhmois. Dit återvände han nästan varje sommar, tills han slutligen köpte platsen. Bland auktionsverken finns några målningar från Kivikoski: 53. Fors och 98. Forsen skummar där det forsande vattnet och dess speglingar framträder som de huvudsakliga motiven. Vattenskildringarna från Kivikoski skiljer sig från de motiv som tillkom vid Tusby träsks stränder, där det grumligare sjövattnet framstår som stilla och rofyllt. Förutom det strömmande vattnet fascinerades Halonen av vinterns istäcke, som stundvis framträder som en nästan ogenomtränglig och reflektionslös yta. I verket 97. Vinterlandskap täcker den ogenomskinliga isytan medvetet över hälften av bildytan. Motivet tycks kretsa kring en virvel formad av slask eller snö.
Vattenmotiv var populära bland symbolisterna kring  sekelskiftet 1900. Symbolisterna uppfattade landskapet som ett uttryck för själstillstånd. De stora, plana och mattfärgade bildytorna hämtade inspiration  bland annat från den tidiga renässansens freskomåleri.
 

VÅRVINTERNS SKOGSVYER

Halonen avbildade ofta också skogen och dess träd. Oavsett väder och årstid ville han måla sina landskap ute i naturen. Under kalla vinterdagar kunde han arbeta i fyra timmars pass. Denna direkta naturupplevelse återspeglas i hans färgpaletts nyanser. I verket 62. Vårvinter i mars öppnar sig en vy in i skogen, där den vita snöns böljande former fläckas av blåvioletta skuggor och vårsolens varma sken. Halonen målade även tysta och slutna närbilder av snötyngda träd, där en särskild närvaro tycks koncentreras. I verket 134. Vårvinter, har en knotig tall begravts under ett snötäcke och förvandlats till en frusen snöskulptur.
I Halonens konst har man sett influenser från japonismen, bland annat i de smala och höga bildformaten, de höga horisontlinjerna, de asymmetriska kompositionerna, vattnets och trädens dekorativa former samt de skuggfria, jämna ytorna.

Halonen tog sitt konstnärskap på allvar och året innan sin död konstaterade han följande i en intervju: ”Konsten skall inte verka som en rotborste mot bara nerver, utan den skall erbjuda frid. Sedan tidig ungdom har jag inte kunnat uppfatta konsten på något annat sätt. Jag har aldrig målat för andra utan alltid för mig själv. Sökandet efter frid och harmoni genom konsten har blivit en del av min religion.” (Ville Lukkarinen, Pekka Halonen-Pyhä Taide, SKS, 2007, s.109.)

Text: Annika Adlercreutz
 
Litteratur:
Pekka Halonen, Ateneumin taidemuseo, 2008.
Ville Lukkarinen, Pekka Halonen-Pyhä Taide, SKS, 2007.