527. Ett parti utmärkelsetecken

Estniska hemvärnets tecken, Estlands Frihetskors, II div., III klass, 2 st, Estlands frihetskrigs minnesmedalj, Lettländska Björndödarorden, III klass; Lettlands frihetskrigs minnesmedalj, Finland, Frihetskrigets minnesmedalj, Frändefolkskrigens minnesmedalj med svärd, Helsingfors erövringsmedalj, Tammerfors erövringsmedalj proveniens: Herman Untolahti (1891-1957) var fältväbel i den finska armen och löjtnant i den Estniska armen. Han deltog i det finska frihetskriget och blev skadad i Tammerfors slag 1918. Efter detta deltog han ännu som frivillig i gruppen Pohjan Pojat och medverkade i Estlands frihetskrig samt i Latvien, där han ledde ett pansarkompani. De finska frivillga i Estlands frihetskrig I Estland, precis som i Finland, strävade man efter självständighet under den ryska revolutionen. Då första världskriget upphört och Tyskland dragit sig tillbaka från de Baltiska länderna, beslöt dock Sovjetryssland att återerövra sina förlorade områden. Röda arméns anfall mot Estland började på höstvintern 1918. Den nyvunna finska självständigheten förstärkte också frändefolksandan och snabbt började frivilliga trupper bildas för att hjälpa Estland i sin självständighetskamp. Som en del av ”Frändefolkskrigen” (1918-1922) sändes ca 3.500 finländare till Estland för att stöda den estniska armén och skyddskåren, ”Kaitseliten”. I norr avancerade den ”Första Finska Frihetsgruppen” mot den röda armén och frigjorde städerna Rakvere (12.1.1919) och Narva (18.1.1919) med framgång. I söder kämpade en annan frivillig grupp, ”Pohjan Pojat”, med hlälp av de estniska pansartågen ”Soomusrongit”, ända över gränsen till Latvien. Inom ett år var den Sovjetiska armen utkörd ur landet och Tartos fred slöts följande år, 2.2.1920.

Auktionen avslutades

Klubbat pris

1 600 €

Utropspris

800 €
Estniska hemvärnets tecken, Estlands Frihetskors, II div., III klass, 2 st, Estlands frihetskrigs minnesmedalj, Lettländska Björndödarorden, III klass; Lettlands frihetskrigs minnesmedalj, Finland, Frihetskrigets minnesmedalj, Frändefolkskrigens minnesmedalj med svärd, Helsingfors erövringsmedalj, Tammerfors erövringsmedalj proveniens: Herman Untolahti (1891-1957) var fältväbel i den finska armen och löjtnant i den Estniska armen. Han deltog i det finska frihetskriget och blev skadad i Tammerfors slag 1918. Efter detta deltog han ännu som frivillig i gruppen Pohjan Pojat och medverkade i Estlands frihetskrig samt i Latvien, där han ledde ett pansarkompani. De finska frivillga i Estlands frihetskrig I Estland, precis som i Finland, strävade man efter självständighet under den ryska revolutionen. Då första världskriget upphört och Tyskland dragit sig tillbaka från de Baltiska länderna, beslöt dock Sovjetryssland att återerövra sina förlorade områden. Röda arméns anfall mot Estland började på höstvintern 1918. Den nyvunna finska självständigheten förstärkte också frändefolksandan och snabbt började frivilliga trupper bildas för att hjälpa Estland i sin självständighetskamp. Som en del av ”Frändefolkskrigen” (1918-1922) sändes ca 3.500 finländare till Estland för att stöda den estniska armén och skyddskåren, ”Kaitseliten”. I norr avancerade den ”Första Finska Frihetsgruppen” mot den röda armén och frigjorde städerna Rakvere (12.1.1919) och Narva (18.1.1919) med framgång. I söder kämpade en annan frivillig grupp, ”Pohjan Pojat”, med hlälp av de estniska pansartågen ”Soomusrongit”, ända över gränsen till Latvien. Inom ett år var den Sovjetiska armen utkörd ur landet och Tartos fred slöts följande år, 2.2.1920.
Mittayksikkö Ja
Beskrivning Estniska hemvärnets tecken, Estlands Frihetskors, II div., III klass, 2 st, Estlands frihetskrigs minnesmedalj, Lettländska Björndödarorden, III klass; Lettlands frihetskrigs minnesmedalj, Finland, Frihetskrigets minnesmedalj, Frändefolkskrigens minnesmedalj med svärd, Helsingfors erövringsmedalj, Tammerfors erövringsmedalj proveniens: Herman Untolahti (1891-1957) var fältväbel i den finska armen och löjtnant i den Estniska armen. Han deltog i det finska frihetskriget och blev skadad i Tammerfors slag 1918. Efter detta deltog han ännu som frivillig i gruppen Pohjan Pojat och medverkade i Estlands frihetskrig samt i Latvien, där han ledde ett pansarkompani. De finska frivillga i Estlands frihetskrig I Estland, precis som i Finland, strävade man efter självständighet under den ryska revolutionen. Då första världskriget upphört och Tyskland dragit sig tillbaka från de Baltiska länderna, beslöt dock Sovjetryssland att återerövra sina förlorade områden. Röda arméns anfall mot Estland började på höstvintern 1918. Den nyvunna finska självständigheten förstärkte också frändefolksandan och snabbt började frivilliga trupper bildas för att hjälpa Estland i sin självständighetskamp. Som en del av ”Frändefolkskrigen” (1918-1922) sändes ca 3.500 finländare till Estland för att stöda den estniska armén och skyddskåren, ”Kaitseliten”. I norr avancerade den ”Första Finska Frihetsgruppen” mot den röda armén och frigjorde städerna Rakvere (12.1.1919) och Narva (18.1.1919) med framgång. I söder kämpade en annan frivillig grupp, ”Pohjan Pojat”, med hlälp av de estniska pansartågen ”Soomusrongit”, ända över gränsen till Latvien. Inom ett år var den Sovjetiska armen utkörd ur landet och Tartos fred slöts följande år, 2.2.1920.